Har författaren alltid rätt i sin tolkning?
Elizabeth Boa argumenterar i sin text om Kafkas novell Förvandlingen[1] att ett centralt tema i novellen är förhållandet
till den manliga rollen och identiteten, vilket sätts i samband med relationen
mellan far och son. Utöver en historisk kontext framför hon evidens i form av
exempel från texten, t.ex. tavlan som huvudpersonen Gregor har i sitt rum (där
han stolt står med handen på sitt svärd vilket ska tolkas som uppvisandet av en
fallos symbol), hur faderns äpple tränger in i Gregors mjuka kropp efter han
blivit förvandlad (något som ska visa hur Gregor tappat sin manliga hårdhet i
förvandlingen och blivit mer kvinnlig). Dessa två är endast ett smakprov av de
exempel som Boa tar upp. Min spontana reaktion är att denna tolkning är alltför
aggressiv och utan verkligt stöd i texten, även om jag medger att jag inte
djupstuderat novellen utan snarare läst den översiktligt. Trots det är mitt
intryck att t.ex. svärdet kanske bara är ett svärd, en form som ändå tjänar ett
syfte i novellen, och det är just tveksamheter av denna sort som får mig att
tveka på Boas slutledningar.
Boa stödjer sin tolkning i mångt och mycket på det skifte av
dominans som tar plats i novellen. Gregor startar som dominerande i familjen
för att degraderas till den underkastade roll han befinner sig i vid novellens
slut och just detta anser Boa visa på Gregors förlust av sin manlighet. Problemet
är att dominans inte alls är knutet med nödvändighet till könsroller, utan
genusaspekten är snarare en ofta gjord association. När Boa då använder detta
mer allmäna tema som grund till sin metaforiska tolkning av detaljerna, vilka
hon senare använder till att argumentera för att Kafka egentligen diskuterar
mannens genusroll, så känns de stegen i resonemanget ansträngda. Förvandlingen kan därför inte per
automatik sägas handla om en förlust av manlighet bara för man anser att den
handlar om en förlust av makt och dominans.
Det stora skälet[2]
som Boa framför för stödja sin koppling är att man i den historiska kontexten
ofta gjorde en sådan koppling[3].
I och med denna hänvisning uppstår lite kontroversiellt en möjlig implikation
av min särskiljning mellan dominans och manlighet. Givet att det inte existerar
en verklig koppling mellan de två, annat än möjligen association, så kan det leda
till att det är irrelevant om Kafka själv drog en parallell mellan manlighet
och dominans. Alltså, om Kafka såg en sådan koppling som nödvändig, då hade han
fel och det bör betyda att hans egen text får en annan innebörd än han själv
trodde. Ett analogt tankeexempel som visar att avsikt och mening inte alltid
överlappat är om man t.ex. säger ”hämta den fryståliga, gula frukten” med en
banan i tankarna. Det man har sagt refererar då inte till bananer, eftersom
bananer inte är fryståliga.
Själva dispyten i sig illustrerar problematiken med dubbla
betydelser, något som är mycket centralt i litteratur och litteraturvetenskap.
Detta är också en problematik som Kafka själv är väl medvetna om, vilket det
citat som Allen Thiher använder i sin text om Kafka visar. Avslutningsvis kan
man säga att när man skriver på en avancerad nivå och leker med dolda meningar
får de filosofiska problemen om vad som bestämmer mening en kännbar vikt.
[1] Kafka, Förvandlingen.
[2] Hon diskuterar Kafkas övriga verk och pekar på en
likhet, men i och med att jag själv saknar sakkunskap i ämnet låter jag det
argumentet vara och det är rimligt att anta att hon använt liknande argument i
tolkningen av de övriga texterna.
[3] Det är tveksamt
om en sådan historisk kontext håller som det avgörande argumentet, i alla fall
inte när det gäller en text som är så öppen för mängder av tolkningar som Förvandlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar